Sådär då var william här och dom Alla 3 leker för fullt.
Kul när alfred får vara med! Han leker gärna med äldre barn. .
Drack en kopp kaffe med W;s pappa innan han for vidare, och nu sitter jag och funderar på vad man ska hitta på till lunch?
Plättar eller kanske våfflor?! Det tråkiga (för mig) är att vi inte har någon grädde. Pojkarna blir säkert glada om dom får glass, men jag anser att mat och glass inte hör ihop! :P (kärring) haha..
Hä blir nog gode bra iallafall!
Igårkväll efter 21 tiden så skrek, tjööt och lät det allmänt otrevligt här ute på Gatan. Slog av ljudet på teven och lyssnade med utdraget öra. Tänkte i min vildaste fantasi att det var ny grannen som misshandlade sin fru och att hon försökte springa ifrån honom. Efter många skrik och Yl så slutade det, och övergick till att 2 karlar pratade. Så då tänkte jag inte mer på det, verkade ju inte ha varit nån större fara med vad det än var...
Men nu i morse fick jag veta vad som hände. . . .
Citerar från grannens inlägg:
"Det var tänkt som en lugn kvällspromenad runt vårat lilla kvarter, men så kom grannens hund ut på gatan, lös, ensam och flög på våran hund och bet fast!!! Jag försökte sparka, slå, skrika, allt för att den skulle släppa Demon... Hoppades tillslut nån skulle höra och hjälpa mig, tillslut kom ägaren ut och då svartnar det för ögonen och höll på tuppa av.. Chocken och tårarna kom... Inte ultimata upplevelsen när man är höggravid... Suck..."
Usch så obehagligt. Jag som är TOKIGT HUNDRÄDD!
Tur att grannen som ägde den lösspringande hunden kom ut och agerade.
Inte kul att vara höggravid (v38) och avbryta en hundattack.. Tur allting slutade Gott iallafall! :-)
Nu ska min älskade dotter äta gröt (just vaknat) och sen ska jag styra upp den där jäkla lunchen till grabbarna :-)
Grannen mitt emot
3 november 2011 15:56
Hujja... Börjar nästan gråta när jag läser det jag skrev, HEMSKT! Jag kommer aldrig mer våga gå med hunden. Tänk om jag hade haft barnvagn och kommit och gått, då hade vagnen och bebis kunnat välta.. Jag har min korta runda jag går med hunden ibland när han ska göra sina behov, så jag oxå får röra på mig nu när man är tjock om magen, men nu får/vågar jag inte gå ut med han nån fler gång. Skräckupplevelse, jag är också lite hundrädd, och detta gjorde mig ännu mera rädd... =(
Angelika
3 november 2011 17:09
Jag förstår dig! Villken obehaglig upplevelse.
Är så glad att det gick bra. Även om rädslan kommer sitta kvar ett bra tag för dig. :/ Men snart får du snossa på bebisen, wiiiie!